Två månader kvar!

Publicerad 2014-09-16 19:28:21 i Allmänt, Vardag, graviditet,

Idag är det prick och precis två månader kvar till BF! Det känns som en bra milstolpe att komma till! Sextonde November, inte så långt dit nu. Alla andra år har jag haft sånt hela fokus på den tolfte, eftersom det är min födelsedag, men det har inte ens funnits i tankarna i år. Inte konstigt i och försig, men ovanligt för mig att inte ha skrivit önskelistan ännu!  
Firade dagen med att göra kanelbullar, för att inse när degen var utbakad att vi hade slut på kanel. Detta efter att jag precis varit och handlat! Kris fick köpa med sig kanel påväg från jobbet och vi alla fick avnjuta nybakade bullar till dessert efter middagen. 
Mums! 
 
Nu har vi både kanelbullar och hemlagade fullkornsfrallor i frysen. Är ingen brist på husmorsfasoner här hemma, men det är väl en del av det att boa till sig. Jag får bara se till att hålla i detta så länge det går, snart blir kanske magen för stor för att orka stå i köket. Men nu tycker jag fortfarande det är trevligt och mysigt! 

En ny måndag.

Publicerad 2014-09-15 13:40:44 i Allmänt, Vardag,

Det kändes inte alltför fett att slå upp mina blå imorse. Måndag igen, vakna ensam i sängen utan Kris som redan dragit till jobbet. Jag fick kalla kårar när jag läser att SD fått tretton procent av rösterna i valet. TRETTON! Det är cirka en miljon av sveriges befolkning, om man tar bort lite procent från den som inte har röstat. Samtidigt är jag inte överraskad att de bygger stöd på en sådan fråga som alla andra parter vägra erkänna är viktig att ta tagi i för Sverige som land. Det har varit en stor rosa elefant som inget velat se. Och resultatet är ju att missnöjet växer. Men nu känner jag att jag nästan kan gå och bli norsk medborgare. Eller nej, jag kommer alltid vara svensk, men så hopplöst ändå.
 
Det jag hunnit med idag är lite jobbande med social media, fotat lite väskor som lagts ut på facern och insta. Om någon är intresserad av att se vad jag jobbar med så heter väskmärkena jag marknadsför @lyckebags och @houseofjaniccarlo på instagram. Det är kul, för begge har fått lite fart sista tiden tycker jag. Förhoppningsvis tar någon annan eldsjäl över efter mig när jag går i mammaledighet som fortsätter driva märkena frammåt! 
 
Annars har jag ätit två omgångar med frukost. Först müsli och äpplejuice, sedan kom illamåendet igång igen och då lagade jag till lite french toast. En ovana jag fick när jag bodde i USA som jag ibland vänder tillbaka till. Inte sunt för fem öre, men oj så gott det kan vara ibland! 
Ta vitt formbröd, blanda sedan ägg och florsocker och häll över brödskivorna i en stekpanna. Stek så ägget stelnar och servera sedan med florsocker över. Götta dig lite extra med kaffe till!
 
Ikväll är det jobb som gäller, så fram tills dess ska jag samla vidare på lite energi här hemma <3. 

Sover bort dagarna!

Publicerad 2014-09-13 23:38:01 i Allmänt, Vardag, graviditet,

Dagen idag har gått till att sova och jobba. Eftersom jag gått ned i timmar på jobbet började jag först vid två, så det gav mig i utgångspunkt mycket tid att göra annat på dagen. Men efter att ha stigit upp halv tio kände jag mig redo att krypa tillbaka i sängen vid elva. Sedan vaknade jag av ett ryck vid ett och fick jättebrottom! Som tur var var min karl snäll och körde mig till jobbet! 
Jag, klar för att ta an dagen tidigare! Älskar mina leopardbyxor från Lindex som införskaffades i somras. De enda icke-preggerpaintsen som passar! 

När jag kom hem hade Kris dukat upp en liten skaldjursplatå med hummer och havskräftor! Som vi inte lyxats tillräkligt den här helgen med besök på tapasrestaurang igår. Jag mumsade tacksamt i mig hummern såklart, glad att jag har en kille som ofta gör det där lilla extra för mig. Så nu ska jag sova, mätt och nöjd! Gonatt alla ❤️

Gravidåkommor, husfix och den perfekta vagnen!

Publicerad 2014-09-12 13:01:24 i bebis, Allmänt, graviditet,

Snigelstartar mina dagar nuförtiden; klockan är snart ett och jag har inte förmått mig själv att göra något vidare vettigt ännu. Eller jo, två samtal har jag ringt, det ena till frisören för tidsbokning och det andra till lönsavdelningen på jobbet för att få dem att sända mig papper som skall sändas vidare till NAV - försäkringskassan. Men det är lite så dagarna är, trögstartade och väldigt lugna. Det känns som detta sakta tempo är nödvändigt nu, för det första har jag massa sammandragningar, med molnande smärta i mage och rygg. Det går snabbt över, men är obehagligt. Skulle behöva en egen massör som kan trycka och klappa när det gör ont. Sedan får jag heller inte någon vidare nattsömn och då gärna sover min ordentliga sömn efter att Kris gått på jobbet vid sju. Inatt gick jag upp vid halv fem efter att ha legat vaken sedan tre. Hämtade hörlurarna och la mig i sängen igen för att lyssna på SR-dokumentär, som sedan gick vidare till ett sommarprat. Först då somnade jag om. Men när jag vaknar, om så väldigt sent på morgonen, känner jag mig i alla fall utvilad.
 
Idag är planen att tvätta lite mer bebiskläder som ligger utspritt på sängen i det blivande barnrummet. Mest för att det måste läggas undan i lådor, eftersom rummet börjar bli överfullt med andra grejer som måste stuvas undan innan bebis kommer. Nu har vi både gästsängen, bebiskorgen, bilstolen och massa kläder därinne. Och eftersom vi igår monterade ihop vagnen (åh denna fantastiska vagn!) så måste också den få plats därinne. Det blir att stapla saker på höjden, för det är den enda yta som finns kvar därinne. Varje kväll står Kris nere i källaren och bygger och nu ser jag verkligen fram emot att få ordentligt med garderob- och förvaringsutrymme därnede! Samt ett bra rum för gäster som kommer på besök, så jag sedan kan inreda bebisens rum ordentligt som jag vill. Det ska verkligen bli kul när det är dags att flytta in i källaren med saker, har funnit en del prylar jag vill pynta rummet med därnede. Men har lite is i magen, det kanske inte helt hinns med innan bebis kommer. Kristoffer gör i alla fall ett jättejobb som fixar därnede. Han är verkligen konsekvent, ingen vila och ingen ro för honom innan det är färdigt. Och jag känner mig stolt över att han är så duktig - verkligen en tiopoängare den där - kan man ha sån tur att få tag på en sån grym karl?! 
 
Vagnen har som sagt hämtats ut hos posten och monterats ihop och jag är så nöjd! När den var färdig igår stod jag bara och höll i den, vaggade den och kände mig som en femåring som precis fått en ny leksak. Jag blir ju nästan avundsjuk på mig själv när jag tänker på hur alla mina drömmar och önskningar bara faller på plats. Hade aldrig trott för tre år sedan att jag nu skulle stå här med hus, bulle i ugnen, förlovad med drömmannen - och ha en Bugaboo i händerna. Haha, kanske låter dumt att bli så sentimental över en vagn, men det är såklart helheten. Allt är så perfekt bara! Känner mig lycklig, trygg och tillfreds.
Var tvungen att testa den med skötväskan på! Den har jag fått av kära syster och kommer från Elodie Details!

Ikväll ska vi på vitnesmålcermoni på min gamla skola. Första återträffen med klassen, så det ska bli spännande. 
Men nästa - genomföra lite husarbete! 

Babynest DIY

Publicerad 2014-09-11 14:30:11 i bebis, DIY, Inspiration,

Fick en idé att man kunde sy sitt eget babynest, något som jag inte ens tänkt att det är nödvändigt att ha till bebisen, men när jag sett runt lite insåg jag att det verkar praktiskt för både BB, att ha i sängen hemma eller i soffa/vagn eller på resa. Så därför gjorde jag slag i saken och gjorde det till ett DIY-projekt! Jag följde instruktionerna från den här bloggen, men som vanligt är jag ju helt dyslektisk när det kommer till att följa intruktioner och anvisningar av alla slag, så jag gjorde lite som jag ville helt enkelt!
Först klippte jag ut två olika tyger, ett vitt och resterna jag hade kvar från madrassen. Begge tyger var i bomull och det tror jag är bäst. Åttiofem cemtimeter på längden, sextio på bredden och "flärparna" är femton centi på längden och bredden...
När jag hade sytt ihop de två tygerna räta mot räta, med öppning nede, nålade jag fast kantbandet runt hela. 
Sedan sydde jag fast kantbandet och därefter drog jag igenom snöret i hela. Här tror jag att jag avvek från instruktionerna, då detta gjordes senare där. Men det gick jättefint ändå och jag tror det är lättare att göra detta innan tyget är fyllt med stoppning. 
Här har jag både sytt fast fyllet på "liggdelen" och stoppat i det i kanterna, som bildar som en kudde runt hela liggdelen. 
Sedan var det bara att sy igen nedre delen när allt fyll var på plats!
Jag fäste en "stopp" på snöret, för att jag tror det håller bättre än att knyta. 
Slutresultatet!

Blev faktiskt väldigt nöjd med hur det blev till slut och det var förvånansvärt enkelt att göra! Mot slutet blev jag lite osams med symaskinen, så förhoppningsvis går den inte upp i sömmarna... Men sånt går ju också att ordna! Om det var något jag hade gjort annorlunda så hade jag gjort den lite rundare i kanterna upptill, för där blev det lite överflödigt med tyg när fyllet var instoppat. Men det gör inget för helheten egentligen. Nu försöker jag tänka ut fler DIY-syprojekt! Kanske en amningskudde? Det om något borde ju vara en piece of cake! <3

Bling Bling Baby!

Publicerad 2014-09-10 12:21:44 i bebis, Familj, graviditet,

En riktigt lyckad Stockholmshelg var över på en blinkning. Men jag fick ändå bra med kvalitetstid med många av mina hjärtan. Såklart, när jag är hemma så inser jag att jag saknar mig familj väldigt mycket, men kärleks- och vänskapsbatteriet fylls också på tillräkligt, för när jag återvänder till Oslo känner jag mig mycket lugnare. Ibland är det verkligen bra att åka hem själv också, utan Kristoffer, för att få flänga runt bland vänner och familj i min takt utan någon hänsyn. För jag vet att det kan bli för mycket för en orutinerad med tre olika avtaler på en dag. Nu kommer det nog dröja några år innan det sker igen att jag åker hem helt på tu man hand, utan en man eller bebis på armen. Denna gång var det så påtagligt att det var sista gången på väldigt länge, så jag gjorde det mesta ut av det. Fick med mig ett gott humör hem igen, samt lite saker till bebis. Bland annat sängkläder från min syster och en bärsjal som hon hade med Alma. På lördagen när jag mötte Vicko på stan hade jag bestämt mig för att jag skulle gå in på NK och köpa något lyxigt till mini. Viktoria är den perfekta partner in crime för en sådan aktion, eftersom hon är shopoholic in i ryggmärgen och den enda människa på jorden som kan få mig till att shoppa som en maniac, som när jag i ett svagt tillstånd på vår resa 2008 färgade håret golden retriever-färgat på hostellet och för att sedan dämpa ångesten av att jag var tvungen att lägga alltför mycket pengar på damage control hos frisören, bakis och jävligt också gick och shoppade upp tio procent av resbudgeten. Ja, alltså det var den här fantastiska människan jag nu tog med mig till NK för att köpa bebiskläder. Hon trodde inte det skulle gå vägen utan bakfylla, men gravidhormoner gör sitt också. Så när jag stod där i butiken och velade över den här fantastiska jag hadde hittat, körde Vicko en säljspitch som jag inte ens orkade lyssna klart på och sedan gick vi ut därifrån lite fattigare, men en historia och en sparkdräkt rikare. Och jag hoppas att det är denna moster Vicko som vår lilla kommer bli influerad av i sitt liv. Hadde inte kunnat göra det med någon annan än min älskade Vicko <3. Så nu har bebis en lyxig sparkis hon ska ha när hon kommer från sjukhuset!
En blingbling-sparkis från Armani Baby. Kan ju rättfärdiggöra mitt handlande med att den kan användas av barn nummer två oavsett om det blir en flicka eller pojke. Och av deras barn, och deras barn.... MEN SÅ FIN SEN!
 
Igår, när jag var tillbaka i Oslo, var det dags för ett nytt läkarbesök. Denna gången mättes mage, vi lyssnade på hjärtljud och tog lite prover. Jag får alltid höra att allt ser så himla bra ut, blir ju helt mallig. När jag hör sånt känner jag mig världsbäst på att bära barn! Lågt och fint blodtryck, bra järnvärden, har inte gått upp mycket i vikt och nu har till och med lillan lagt sig till rätta med huvudet nedåt! Magmåttet var lite över medel och läkaren såg lite fundersam ut i hur hon ska hålla sig därinne ända till sextonde, eftersom hon redan ligger nedåt i vecka 31. Men det var säkert jag som la tolkning i hennes ansiktsuttryck, eftersom jag är ganska bestämd på att hon ska komma i alla fall några dagar innan. Ska googla massa tips och husmorsråd för hur man kan sätta igång förlossningen lagom till den tolfte. Och sen, när vi alla firat födelsedag på samma dag, då ska vi ringa kvällpressen för det måste ju vara årets klockrenaste nyhet, ha. Någonstans inom mig vet jag att jag kommer få äta upp detta snack om födande före beräknat datum. Jag kommer säkert stå där den tjugosjunde november och bli igångsatt och få äta upp min kaxighet om att hon kommer komma före...
 
Dagen idag är ganska planlös, men ikväll ska vi i alla fall åka och hämta ut vår vagn som kommit äntligen! Nu är det inte många bitar kvar som ska på plats!

Morgon hos mamma!

Publicerad 2014-09-06 09:10:21 i Allmänt, Familj, Utflykt,

Igår tog jag flyget till Stockholm för att spendera helgen här. Idag vaknade jag upp på soffan hos min mamma. Soffor som sovplats är inte lika uppskattade längre, men det var mycket uppskattat att vakna till en liten sömndrucken Alma som klev leendes in i vardagsrummet. Så nu har moster verkligen fått suga i sig av Almamys, bus och tvåårstrots! Hon utvecklas så mycket nu, från i somras har ordförrådet vuxit och hon är mycket mer med i vad som sker. Kul att se! 
Senare idag ska jag träffa min bästa tjejer på stan. Jag vill gå på NK och se om jag hittar något lyxigt på barnavdelningen för minis ankomst. Vore trevligt med något extra fint i födelseväskan som hon kan ha från sjukhuset. Jag menar, man föds ju bara en gång. Why not arrive in style? Sedan ska vi åka hem till Vicko för middag och mys. Kolan fyllde år i dagarna så vi måste fira henne lite också! 

På söndag blir det fika med Carro och middag hos pappa. Sen var denna helgen över. Det går alltid så fort! Men skönt att komma hem igen på måndag ❤️. 

Vecka 30 och allt det innebär!

Publicerad 2014-09-02 13:55:58 i Allmänt, graviditet,

Igår var jag hos läkaren, fick timme snabbt då jag ringde i tordags. Jag kände bara att det här inte går längre och jag hade inte lust att pröva mig på någon slags hjälteroll under denna graviditet. Ingen tackar mig för att jag kämpar mig igenom slitsamma dagar på jobbet som resulterar i stress, ryggont och trötthet. Det enda som sker är att det går ut över mig och min familj. Not worth it. Som tur var var läkaren väldigt förstående och jag fick 30 % sjukskrivning. Det innebär att jag kan jobba två timmar kortare vakter, något som jag tror hjälper mig mycket. Nu är det inte mer än sju veckor kvar till jag går ut i mammaledighet, så förhoppningsvis ska detta fungera fram tills dess. Så det var lite som en sten som släppte, mitt självförtroende inför jobbet gick upp för jag vet att jag kan klara av dagarna där bättre och det kändes bara härligt att få den bekräftelsen att saker är som det ska, det är inte konstigt att man är lite trött och sliten i tredje trimestern! Och nu är det inte lång tid kvar!
Jag och min vackra mage i vecka 30. Trodde aldrig jag med stolthet skulle visa upp min kropp såhär. Men det är ju något helt fantastiskt att få bära runt på denna mage, för vår lilla tjej ligger därinne. Det är så värt allting att bara veta att hon är där. Så på grund av henne känner jag mig jättefin och stolt <3. 
 
I söndags köpte jag och Kristoffer äntligen den efterlängtade vagnen! Den har en leveranstid på några veckor, så vi tänkte att det i alla fall är en sak man borde ha klart när hon kommer. Också bilbarnstol tror jag vi köper snart, för den tänkte vi ju köpa begagnad. Kanske blir idag eller imorgon, har kontakt med några som vill sälja. Vore skönt att få det klart! 
 
Idag har jag ledigt och städar härhemma. Igår borrade Kris ut öppning för ett större fönster i källaren. Källarväggen bestod av 20cm cement och sten, vilket resulterade i cementdamm i heeela huset. Så idag har jag dammsugit, våttorkat och moppat golv. Housewife for the win! Tänkte att jag skulle hinna med att baka frukostfrallor också, men vi får se hur mycket som egentligen blir gjort. Ska inte ha för höga ambitioner! 

Att måla i mintgrönt!

Publicerad 2014-08-30 22:04:14 i Inspiration, DIY, Inredning, Möbler,

Ett av veckans projekt har varit att måla om ett trancherbord som vi tagit med från Kris hytta på Hvaler. Det var träfärgat och det kan tänkas att det är Kris farfar som har snickrat bordet. Det var lite intetsägande och tråkigt som det såg ut, så jag bestämde mig för att måla det i en färgglad färg! Gick i gula och lila tankar först, men till slut landade det på mintgrönt. Hade ju i bakhuvudet att jag ville visa upp mitt alster här på blöggen, så tog lite bilder under målningsprocessen meeen... De lyckades jag ju radera från kameran lagom till att jag var färdig! Typiskt, men så kan det gå! Här är i alla fall resultatet, mycket nöjd faktiskt. Tycker det blev en kul möbel, som säkert kommer passa in i källaren när den är klar. Tänkte att det skulle få bli tv-bordet där nere. De två våningarna vi bor på nu har nästan bara vita möbler och väldigt "ren" stil, så jag tänkte att källaren kunde bli lite mer lekfull med fler färger och där jag kan våga lite. 
Tills källaren är klar får trancherbordet fungera som blomsterbord och stå under stringhyllan vi satt upp i köksdelen. Står fint där också! 
 
Nu har jag genomfört alla pysselprojekt jag hade inplanerat, så måste ju komma på något nytt som jag kan fixa med. Det kliar ju i fingrarna efter pyssel just nu och jag tror att det kommer med graviditeten, att boa är något gravidingar snackar om. Kanske det blir att sy ett babynest? Eller måla om lite fler möbler i chockfärger. Vi får se vad som faller mig in! 

Babybox!

Publicerad 2014-08-27 19:17:00 i Allmänt, bebis, graviditet,

Idag har jag varit ledig och fått gjort ungefär INGENTING! Hade planer om att städa klart i huset och få saker gjort, men efter att jag stigit upp vid nio-tiden, så gick jag och la mig på soffan igen vid tolv, för jag kände mig bara inte tillräkligt utvilad. Sen sov jag en ny runda fram till två-tiden, då jag insåg att Kris skulle komma hem inom några timmar och upptäcka att jag varit lat hela dagen. Då fick jag i alla fall till att måla klart tv-bänken jag håller på med, samt gå ner till butiken och köpa middagsmat. 
 
När jag väl var på butiken bestämde jag mig för att också gå till Apotek1 för att a) köpa sugtabletter mot halsbränna som blivit min nya bästa vän och b) hämta ut en gratis babybox! Det är en box som innehåller massa smaskigt man som kommande mamma kan behöva till sig själv och sitt barn! Gratis är alltid gott och det var en del riktigt trevliga grejer i boxen, som söta sockor från Lindex och kupong på 30% på alla barnkläder, våtservetter, sinkpasta och hennes första blöjor! Som skulle passa Matheas dockor utan problem, so tiny! Kan inte fatta att allt ska vara så litet, kommer hon verkligen vara det också? Ja, det verkar så om man ska lite på kläderna och blöjorna till nyfödda. Liknande babybox kan man också hämta ut på Vitus Apotek, Rimi och man kan även beställa från Libero! Så det ska jag nog också göra, jag menar, man kan ju inte få nog av gratisprodukter! Det enda man måste göra är att skriva in sig på hemsidan till Apotek1, Vitusapotek och Rimi för att få hämta ut grejerna!
Alla gogrejer som kom med babyboxen! 

Så det är ungefär vad jag gjort idag... Och att Kris fick färdiglagad middag då han kom hem. Så lite duktig har jag i alla fall varit! <3

Dags för att gnälla lite!

Publicerad 2014-08-26 15:27:56 i Allmänt, bebis, graviditet, Vardag,

Nu tog det helt plötsligt stopp. Allt det som har varit mysigt och trevligt med graviditeten har ersatts av revbenssparkar och kramper här och där. För min del går en sliten kropp alltid in på psyket. Jag blir rätt
P I S S E D faktiskt, varför kan ja inte bara få vara pigg och glad? Svaret är ju: För du ville ha en unge, Johanna. Takes a certain amount of sacrifises... Jag är som en liten bortskämd snorunge med min perfekta graviditet, har ju mått så fint så länge! Inte hade det varit hållbart att promenera in på förlossningen i samma goda form som jag varit tills nu, någonstans var det ju tvunget att vända. Och kanske är den tiden här nu? Förutom att revbenen är utsatt för en kontinuerlig misshandel, så vill jag också gärna klaga lite på att det sträcker på sidorna och värk i nedre delen av ryggen. Och ont i höfterna. Men mest vill jag nog klaga på att jag känner mig på uruselt humör, och vaknar aldrig utvilad längre. Och det där med att gråta, herregud. Bara jag känner efter det minsta lilla så kommer tårarna som hos ett litet barn, men jag behöver inte ens slå mig och ingen behöver vara dum. Det räcker liksom med att jag visualiserar att jag slår mig, eller tänker på att jag kanske känner mig lite ledsen. Jag gråter typ proaktivt. Som tur var håller oftast inte gråtandet på mer än två minuter, sen har jag fått tillfredställt mitt gråtbehov. 
 
Idag är både jag och Kris hemma. Han har tagit ledigt för att börja bygga i källaren. Det är renovering all over again, men som tur är är källaren bara 20 kvadratmeter. Ingenting jämfört med de tidigare åttiosex som vi gjorde med resten av huset. Jag hade som plan att städa, men det är verkligen inte lätt när man tycker synd om sig själv. Tog en tur till Alnabru och handlade färg till en tvbänk jag ska måla om, samt köpte bebiskläder på 70% på barnas hus Outlet i Kalbakken (för alla Oslomammor måste jag bara tipsa, åk dit innan veckans slut för då stänger butiken och de har verklige allt man behöver av ytterkläder till barn på superrea!)... Sånt blir man ju i alla fall väldigt glad av! Sen slängde jag ihop en pizza till lunch när jag kom hem. Pizza blir man också glad av!
Dessa tre fick jag för tvåhundra kroners! Känns ju inte alls så illa. Lite större storlekar är det jag ser på nu, då korgarna är helt smockfulla med kläder till nyfödding. Men jag försöker ändå begränsa mina inköp, eftersom jag tänker att man säkert får en del när hon är här, plus att min syster säkert har lite mer jag kan få låna av Alma om jag skulle behöva det. 
Det här är lunchpizzan jag slängde ihop till mig och Kris när jag kom hem. Hemlagat tortillabröd med hemlagad tomatsås, mozarella ända från Strömstad, coctailtomatoes och basilika. Yummy!
 
Nej, men om man skulle ta tag i dagen och städa lite. Så blir jag nöjd med mig själv sen! Blir kanske att grunda tv-möbeln också, så jag kan måla den en gång till imorgon. Yesyes, så blire.

Madrass till babykorgen!

Publicerad 2014-08-25 20:52:00 i bebis, DIY, graviditet, Inspiration,

I somras fraktade min kära mamma hit en babykorg som jag och mina syskon låg i när vi var nykläckta bebisar. Madrassen i korgen var också från den tiden och skumgummit var tunt, gult och "torrt", så det kändes väldigt aktuellt att byta ut det till en lite nyare madrass. Så idag gjorde jag slag i saken och drog till skumplastcentret på Carl Berner för att köpa lite skumgummi. Herrarna i butiken var superhjälpsamma (som de flesta är mot en flåsande graviddam har jag märkt) och jag fick med mig precis det jag var ute efter! Därefter drog jag till en tygbutik som jag inte visste fanns, innan jag googlade tygbutik och det visade sig att den praktiskt taget ligger granne med oss (jaja, fem minuter biltur bort) och de hade MASSOR av tyger. Resultatet var ett grått tyg med lite olika djungeldjur på. Hade först tänkt ett vitt tyg med blommor på, men hittade inget som riktigt passade och tänkte att tyget jag hittade var väldigt unisex. Den tygbutiken ser jag mig själv kanske bli stammis på om pysselintresset håller i sig. Tyvärr får jag bara syryck sådär en gång per kvartal, men när det väl slår till så vet jag i alla fall en bra butik i närheten nu!
 
När all inhandling av material var färdigt var det bara att dra raka vägen hem för att sätta igång! 
Blev väldigt nöjd med slutresultatet! Jag fäste en dragkedja på undersidan så att man kan ta av tyget för att tvätta, eller byta ut det till ett annat tyg. Korgen är ju en släktägodel så om mina kusiner någon gång ska ha korgen, men inte gillar tyget så kan de fortfarande använda madrassen. Detta är ju bara menat som en madrass, så det ska både vara kisslakan och vanligt lakan över. Men alltid kul med lite projekt! Jag gillar ju något så väldigt att pyssla!

Så, ännu ett planerat projekt färdigt! Tror bebis kommer sova godare på denna madrass framför den gamla. Ser fram emot att bådda klart korgen, men har inte sängkläder ännu. Ska få låna det av min syster, och så vet jag att mamma är i full fart att sticka en filt till lillan. Det kommer bli helt perfekt när allt är klart!

Skötbord och söta kläder!

Publicerad 2014-08-24 21:37:07 i bebis, graviditet, Inspiration,

Det är 11 veckor kvar och jag har redan tvättat, vikt och lagt alla kläder i storlek 50 och 56 på sin plats i korgarna under skötbordet. Jag har inhandlat madrass till skötbord och lagt den på plats, där hon ska ligga om inte alltför länge. Jag är så redo för att vår lilla unge ska komma nu.
Skötbordet är från Ikea och heter Gulliver. Jag köpte det för 350 spänn på finn.no (norska blocket), kändes rimligt och bra. Madrassen är Baby Dan's utgående sortiment, blev rea på den också. Små korgar med stjärnor från H&M Home som har urmycket fint till bebisar och barn! Korgar från Åhlens för 99,- styck. Hela skötbordet är en ripoff från min vän Mylene som har samma bord och korgar. Men varför inte ta efter ett snyggt, fungerande koncept!
 
Som sagt, nu är allt lagt tillrätta, men hade bara tillräkligt med plats till det jag har i storlek 50 och 56 i skötbordet. Det är verkligen massa kläder bara i de storlekarna! Och jag har bara köpt två bodies själv. Jag hoppas det är 56 som kommer passa när hon föds, annars har jag massor som inte får bli använt. Men ingen unge föds väl i storlek 62? Det är från tre månader om jag har förstått det hela rätt... Herregud är lite lost alltså! Har mycket i storlek 62 också för den delen. Det ligger fortfarande på sängen i gästrummet och väntar på att bli tvättat och vikt. Så jag har fortfarande lite mer att göra innan hon är här. Det blir kul när hon kommer så man kan få börja använda alla söta kläder vi har samlat på oss! 

Önskelista till bebis!

Publicerad 2014-08-20 12:51:00 i bebis, Inspiration, Prylar,

Jag har ju babblat på om min önskelista till bebis (eller till mamman?) nu lite för länge, så nu är det nog bara läge att lägga upp denhär ordentligt, to get it out of my system! Det fina med att bebis kommer i november är att det samfaller med min födelsedag och lite senare kommer ju julen! Åkpåse och bilsäte måste vi ju köpa innan lillan kommer, men bärsele är något jag tror jag skjuter upp lite. Vi ska få låna min syster bärsjal i ekologisk bomull, det passar nog bra att enbart ha den till en början. Men sen skulle det sitta fint med en ergobaby!
Åkpåsen är en bra vinterpåse i både dun och ull. Jag önskar den i svart, eftersom vagnen ska vara khakigrön och vagnväskan är i turkos och rosa. Då blir det nog en bra balans. Denna åkpåse fran Voksi har fått bäst i test, så den ska nog hålla henne varm i den nordiska vintern. Badbaljan från Stokke passar bra in på vårt bad, eftersom man kan vika ihop det och ha det under skötbordet. Kommer i massa färger, men där har jag inga preferenser. Bilbarnstolen är också den bäst i test, en Maxicosi Cabriofix. Det som är alldeles toppen med den är också att den går att ha till vagnen vi ska ha; genom att köpa adapter kan man fästa den på vagnen istället för en liggdel. Ett tips jag fick av en kompis, för att slippa väcka sovande bebis från bilen. 
 
Så, detta plus vagn och Stokke Steps som jag skrivit om tidigare här, så har vi ju kommit en bit på vägen! Har ju fått en jättefin korg från mamma som jag och mina syskon hade som små, så säng behövs inte riktigt ännu. Den ska jag bara byta madrass i och sy ett madrassöverdrag. Skötbord är också färdigt! Får väl lägga ut bilder på detta snart! 

Att bli mamma

Publicerad 2014-08-18 12:17:13 i bebis, Familj, graviditet,

Att gå gravid är ju också rätt mycket känslor som kommer över en som stormar; ena sekunden lyser solen och allt är bra, för att i nästa sekund bli himla ledsen över himla lite. Väldigt sällan kan jag sätta finger på just varför jag blir ledsen, men det är just det, jag blir ledsen. För nästan ingenting! Det är fint att det är ett accepterat uttryck att prata om ”gravidhormoner”, det hjälper mycket att få skylla på alla dessa hormoner och då inte behöva stå till svars för sitt stormiga känsloliv. Jag tror orsaken många gånger till varför mina negativa känslor tar över är oro och stress. Varför just oro och stress känns så påtagligt just nu, är på grund av min brist på kontroll. Att jag inte vet hur länge jag kommer må bra och när min fysik kommer börja dala. Att inte veta hur stor magen kommer bli, hur länge jag kommer sova okej på nätterna, hur länge jag kommer klara av mitt jobb. Och att jag utifrån ”förväntas” (av mig själv, eller av andra?) att klara av vardagen precis som tidigare, att sömnbrist inte borde påverka mig i sådan grad att min arbetskapacitet minskar och liknande problematik jag har absolutely noll kontroll över. Det är när dessa tankar snurrar på högvarv i huvudet som det följer av stress och oro. Men så får jag rannsaka mig själv och komma fram till att så länge dessa scenarion inte sker så har jag ju det väldigt bra – och de har ju inte skett ännu! För att jag skulle vara helt trygg skulle jag ha velat ha datum på när allt detta kommer att inträffa redan från starten av graviditeten, så jag kunde ha fört in dem i min kalender och följa noggrant med på datumen, för att sedan bocka av förloppet. Detta har alltså inte skett någon gravid kvinna någonsin förut på denna jord, men jag kunde önska att denna säkerhet ändå kunde drabba just mig. 

Samtidigt känner jag också att detta kontrollbehov slutar där värkarna tar över och ungen ska ut. Jag har inga förväntningar på hur förlossningen ska gå till, jag har ingen major plan där. Tvärtom, jag känner mig ganska clueless när det kommer till den biten. Det enda jag önskar är att ungen kommer ut i god form, att allt går ”bra” eller i alla fall så bra det kan gå att trycka ut en klump på runt tre till fyra kilo (men om hon tar efter sina päron blir hon över fyra). Jag ska inte föda ” helt naturligt” utan hjälper gärna naturen på traven med smärtlindring i alla de former jag blir erbjuden.

Jag har heller inte några bestämda idéer om hur jag ska bli som mamma, att jag ska vara ”si eller så” utan jag tror stenhårt på det att tillåta sig själv att vara sig själv, med alla sina styrkor och svagheter (Sen finns det ju vissa saker barn inte ska se eller uppleva, det är jag införstådd i). Jag är bara mänsklig trots att jag blir mamma och jag har tillräckligt mycket tro i mig själv som människa för att veta att jag är stark och bra nog för att tackla den rollen. Jag hoppas att det att uppfostra vår lilla dotter blir ett uppdrag jag och Kris kommer tackla bra tillsammans och jag är hundra procent inställd på teamwork, givande och tagande. Det känns ju som vi haft bra övning i och med Mathea och det är inte mycket vi är oense om där, vi har lika värderingar och synsätt på viktiga frågor. Nej, det är egentligen en av de sakerna jag är tryggast på, att vi är ett bra team han och jag.  Det sägs att det ett barn behöver mest är kärlek och trygghet och det har vi verkligen att erbjuda henne. Och inte bara vi, vi har ju ett helt fantastiskt nätverk av människor runt oss som kommer älska denna unge precis som vi. Jag känner ju såklart en ängslan över avståndet till morföräldrar- och familj i Sverige, men att hela tiden ha det i bakhuvudet att dessa människor är viktiga personer för henne gör förhoppningsvis att både jag, Kris och familjen i Sverige kommer försöka lite extra att hålla på de relationerna. Det handlar bara om vilja. Det är också viktigt att det svenska språket nöts in i henne som ett modersmål, för det underlättar så mycket i det att bygga relationer och hålla kontakten, om hon får svenska lika naturligt som norska. Det är kanske svårt, men det kommer gå om jag tänker på att hålla mig borta från svorskan och norskan när jag pratar med henne.

Nästa vecka går jag in i tredje trimester och fy bövelen vad fort det har gått ändå! Nu längtar jag verkligen, är så otålig alltså. Men som jag tidigare sagt, så länge hon stannar därinne ända tills hon är mogen nog för att se världen så är jag ändå glad. Och så länge planerar jag vidare <3.

ABOUT A STOOL!

Publicerad 2014-08-15 12:07:28 i Barn, bebis, Inredning, Inspiration, Köket, Möbler,

ÄNTLIGEN har vi fått hem våra barstolar som vi beställde innan sommaren. My God vad jag höll på och letade efter de rätta stolarna, som till slut landade på "about a stool" från danska HAY. Dessa goingarna har vit sits i plast (låter inte så fancy, finns det ett flådigare ord?) och ben i ljus ek, något som passar bra in hos oss, där praktiskt taget allt i möbelväg är antingen vitt eller ljus ek. Sköna att sitta på och så sjukt snygga, härligt för snobben i mig med äkta dansk design i hemmet!
Äntligen får barbordet användas till det som det är menat till och vi har redan invigd det till middagsmåltiderna.
 
Eftersom jag numera är som besatt av att fantisera om barnprylar har jag såklart hittat en barnstol som matchar barstolarna helt perfectly! Så detta blir att köpa när lilla mini blir stor nog för att hänga i en egen cool stol bredvid de fasionabla designstolarna! Men jag får nog ha lite is i magen för detta inköpet. Kristoffer fungerar just nu som en bromskloss i min framrusning av inköp till lillan, vilket är väldigt nödvändigt för jag har ju drabbats av värsta shoppinghyprisen, herremingud vad barnprylsbranchen måste vara bästa branchen att tjäna pengar i, alla dessa hysteriska mammor som ska ha allt det bästa till sina barn! Toppsäkerhet hit, toppdesign dit! För det måste judessutom matcha inredningen hemma! Nej, detta planerade köpet ska jag nog hålla tyst om tills det har lugnat sig lite med alla dessa köp. Det får vara vår lilla hemlighet ett tag framöver. Men erkänn, bra match eller hur?!
Let me introduce the faboulous Stokke Steps! Värsta bästa matchen till vårt lilla hus!
 
Nu ska den här husmoren dra fram damsugarn och göra det fint hemma innan helgen kommer! Sen är det jobb! 

Så det växer och knakar!

Publicerad 2014-08-13 11:48:00 i Barn, bebis, Familj, graviditet, Inspiration,

Efter sommaren har min lilla magge fått en tydligare "gravidmageform" och det råder nog inga tvivel hos någon att det bor en liten bebis därinne, och det är verkligen ett hett samtalsämne på jobbet med kunder. Alla har någonting att säga om magen och frågor att ställa om graviditeten. Vilken vecka jag är i (27), hur jag mår (bra), och klassikern, kommentaren "vilken liten/stor/låg mage du har!" Alla har åsikter om en gravidmage. Att vara gravid är ju värsta partytricket egentligen, tyvärr blir det väldigt lite party för denhär blivande morsan. Förutom min växande mage så känner jag mig ganska som vanligt, inga konstigheter med höfter eller rygg. Däremot blir jag lite snabbare sliten och mitt gångtempo är väl i samma hastighet som Skalmans, alltså inte i det snabbaste laget (sen har jag ju aldrig varit någon sprinter, kan ju nämnas). Men som min chef sa till mig, min värsta period var de första tolv veckorna med det där jäkla illamåendet, så det får jag kanske igen nu i och med att jag mår bra och har mycket energi. 

Lilla tjejen därinne har fått en god rutin i att göra sig tillkänna ungefär varje gång jag lägger mig ned för att vila eller sova. Jag tror hennes favoritsyssla är att slå kullebyttor och jag fattar inte riktigt hur saker hänger ihop på insidan för jag känner ju sparkar och knuffar på alla håll och kanter samtidigt, det är verkligen liv i luckan! Men jag kan ju förstå att det blir tråkigt att ligga stilla därinne, finns ju ingenting att göra förutom fysisk aktivitet. Mörkt måste det vara också. Enligt min gravidapp suger hon också på tummen. Jag hoppas ändå hon trivs gott nog på insidan, för det är ju en tid kvar tills hon ska komma ut, 12,5 vecka ungefär. 
I övrigt har jag fullt upp att tänka på och planera för alla grejer vi ska ha tills då hon kommer. Vagnen vi valt är en Bugaboo Buffalo i färgen Dark Khaki. Jag har läst lite olika tester runt vagn och den verkar få väldigt bra betyg i sådana, men mest vill jag ha den för att jag alltid varit upphängd på just den vagnen. Det är väl något man inte ska prata så högt om, för det kan uppfattas som något patetiskt, men mycket som handlar om bebis- och bebisgrejer har jag ju haft en bestämd åsikt om sen jag var sexton år typ. Jag är en planerare, och detta med barn har jag ju planlagt halva mitt liv, haha. Vagn är en sådan sak, den bara måste jag ha! Kristoffer hade ett stort genombrott med mig när han fick mig att byta färgen jag hade tänkt mig, från Off-White till Dark Khaki, på grund av att den vita är mindre praktisk. Det var ju ett bra argument som gick in, men mycket annat är jag ganska bestämd på. Så är det ju med ungefär alla grejer vi ska köpa, jag har hela shoppinglistan färdig för mig, allt från vagnpåse (Voksi Urban), till bilstol (Maxi-cosi cabriofix) till badbalja (Stokke flexibath). Kontrollbehovet blir ju härligt frodat här, men jag vill ha det bästa till min unge, som alla andra förstagångsmammor troligtvis också tänker.
THE vagn, blir härligt när den faktiskt kommer rymma en liten Fialotta. Det är egentligen konstigt att tänka att bebis kommer använda alla dessa prylar som man planerar att inhandla.

Nästa steg är att börja med alla papper som ska skickas in för att ordna upp i föräldrarpengarna. Det är en hel del sånt tråkigt som ska göras också. Det skjuter jag ju upp mer än vad jag skjuter upp att välja alla dessa roliga grejer, typ vilken tapet som ska upp i barnrummet!

Sista stoppet - Stockholm!

Publicerad 2014-08-05 15:54:32 i Familj, Resa, Utflykt,

Avslutar min semesterupdate med sista delen, som var Stockholm! Vi kom från Gotland på fredagskvällen och på lördagen reste Kris till Oslo, trots terrorhot, för att hämta Mathea. De kom tillbaka ganska sent på lördagen så den kvällen ägnades bara åt att äta tacos och mysa tillsammans hemma hos min mor, vars lägenhet vi fick låna över helgen. På söndagen hände det mer spännande saker, i form av Gröna Lund-besök! Jag hade själv inte varit på Grönan sedan mina tonårsdagar, men saker var ju sig ganska likt. Eftersom jag inte får åka så mycket med lillan därinne, så såg jag mest fram emot kärlekstunneln och lustiga huset. Mathea var mest spänd över att få tugga i sig sockervadd och det visade sig bli hennes största höjdpunkt då de flesta karuseller var lite för skrämmande för hennes smak. Men mysigt hade vi i alla fall och jag fick äta Langos, något som var min höjdpunkt den dagen!
Pappa och Mathea kör bil, hon är mycket koncentrerad på uppgiften.
Efter Grönanbesöket gick vi till Gamla Stan för att äta middag. Kan verkligen inte rekomendera Gamla Stan för matens skull, det är både dyrt och dåligt tillagat, men ändå en fin del av Stockholms stad. Och vi hade ju varandra och vi hade semester, så lite dålig mat kan man kanske acceptera.
Mathea tog över kameran och fotade allt hon fick ögonen på. Rätt bra bild för en femåring eller vad?
 
På måndagen tog vi Waxholmsbåten ut till skärgården för lata dagar på bryggan. Som tur var tyckte till och med jag att vattnet var varmt och vi badade mycket, Mathea blev duktig på att simma trots att hon vägrade släppa taget om mig. Det kommer säkert nästa år, men det är fint att se att hon blir mer bekväm i vattnet. Jag tycker om att dela den sommar med henne och Kris som jag själv hade när jag var liten, i samma miljö med de människor jag själv växte upp med. Om Vårholma får förbli vårt så kommer våra barn växa upp med alla mina kusiners barn, och det blir verkligen vår uppväxt all over again, men denna gång är det vi som är de vuxna som tar hand om varandras ungar därute. Man kan liksom inte önska sig mer än ett sånt ställe att låta sina barn skapa minnen på. Och det är redan en hel drös med ungar som leker tillsammans därute när vi är där. 
På båten påväg ut. Vår lilla tjej var så spänd över att träffa Alma och de andra! 
Pappamys!
Påväg ner i vattnet tillsammans med de andra. En försiktig tjej till starten, men sedan lossnade det. Mot slutet var praktiskt taget hela huvudet under vattnet och det plaskades som bara den. 
En drös med kusinbarn som njuter sommarlov!
Älskade syster och älskade systerdotter!
 
En dag tog vi båten till Waxholm för lite inhandling av mat och för att träffa Sofia och Jonathan över lunch. Blev inte så mycket fotande, förutom på mina två favoritflickor <3.
 
Och avslutningsvis lite bilder från en av de få promenaderna vi tog på ön, till utkiksberget.
 
Hade en härlig vecka i Stockholm, tyvärr så började jag bli riktigt hemmastadd på Vårholma lagom till att det var dags att dra hem. Så är det alltid, tar lite tid att komma in i lunken och tiden går alltid alldeles för fort! Men Stockholm får det bli snart igen, måste ju passa på innan lillan kommer ut, för då säger alla att all min tid kommer ta slut. Så Stockholm planeras både i Augusti och september! <3

Gotland take two

Publicerad 2014-08-04 12:14:00 i Familj, Resa, Utflykt,

Så var sommarsemestern över för denna gång. Kan inte påstå att det känns outhärdligt, eftersom jag vet att allt annat än den vanliga vardagen väntar mig framöver. På dessa tre veckor med ledighet har det både blivit mycket mer rörelse i magen, och så har den växt sig större. Det är kul och jag är väldigt spänd över vad som komma skall, men på ett positivt sätt. Egentligen tycker jag att hon den lilla därinne kan växa lite fortare, så att hon kommer ut snart. Jag har ju lyckats gå upp tio kilo under samma tid som hon har lagt på sig ett kilo, något som är uppseendeväckande lite, är hon inte en Möller eller? Jag ska väl vara glad så länge hon följer läkarens anvisningar och håller sig därinne. 
 
Kameran var full av sommarminnen när vi kom tillbaka hem och eftersom vi varit sista två veckorna i Sverige har jag inte haft tillgång till internet och därför inte kunnat blogga. Jag tänkte börja med att skriva lite om våra sista fina dagar på Gotland. Det var verkligen fantastiska dagar vi hade där, med ett helt sjukt bra väder! Jag uppskattade verkligen att få dela Gotland med Kristoffer vid min sida och jag vet att han uppskattade det också. Sen var det verkligen guld värt att få tid med min kära faster som jag träffar alltför sällan. Vilken dam! Så många givande samtal vi haft och historier som berättats. Sen har hon inte minst lärt mig och Kristoffer konsten att flyta i vatten utan att röra en fena, en talang hon besitter världsrekord i. Eftersom det blir så få stunder tillsammans med henne ska jag hålla minnena från den vecka vi fick tillsammans hårt i mitt hjärta och friskt i mina tankar. Återigen inser jag att det bästa man har i livet är tid, med människor som betyder något. Det här har säkert någon smart person sagt före mig, men när man en dag är en gammal skrutt som ser tillbaka på sitt liv, är det säkerligen inte sakerna man ägt eller pengarna man tjänat som man kommer minnas, utan just de där samtalen man delat med sina nära, samt de minnen man skapat tillsammans med andra. Det är jag bannemig säker på. 
Jättetrevligt att få umgås med min kusin Vitamin Tolle också, som bor på Gotland och driver krukmakeriet där vi bodde. Här är han med sin mamma, alltså min faster, Gittan. 
Kristoffer hade ju länge pratat om den där blomstervasen han skulle dreja ihop på Krukan. Så en av dagarna gjorde vi ett försök i att skapa konstverk att ta med hem. Han insåg nog ganska fort att det var lättare sagt än gjort. 
Jag vill ändå ge han cred för hur snabbt han fick in tekniken. Detta var den första lerklumpen han försökte sig på, men redan på försök nummer två blev det riktigt bra. Vi fick tyvärr inte med oss något hem, men kanske står det där på Krukan och väntar på oss nästa gång vi kommer tillbaka. 
Jag märkte ganska fort att jag hade tekniken inne, trots att det var flera år sedan jag satt vid en drejskiva. Det är en så himla härlig känsla att ta kontrollen över leran och bara lyckas skapa något på det sättet. I mitt nästa liv kanske jag ska satsa på att bli krukmakare. 
 

En dag besökte vi Visby, som är "huvudstaden" på Gotland. Visby är en gammal hansastad och bär tydlig prägel av sin historia. Staden är omringad av en stenmur, "ringmuren" och har mycket charm på grund av de små kullerstensgatorna, låga husen och rosenbuskarna. Nackdelen just den dagen vi var där, var den stekande värmen, men ändå väl värt ett besök, speciellt eftersom Kristoffer aldrig varit där tidigare. Det är ett helt annat liv inne i Visby jämfört med ute på landet där vi mest höll till och det som är så mysigt med Gotland är ju också den där kombinationen av lantliv och stadsliv som Visby har att erbjuda. Nu blev det ju inget partande för oss av förklarliga skäl, men det finns mycket möjlighet till det om man skulle ha lust. Wow, detta blev ju som en turistguide för Gotland. Men jag tycker faktiskt att alla som kan borde ta turen till Gotland!
 Kristoffer posar på ett får, som det finns många av på Gotland. Men gotlandsfåret är svart och inte klassiskt vitt som de i Norge...
På en av de många mysiga gatorna innanför murarna. 
Vi avnjöt en god middag på en uteservering på Stortorget. Passade också på att fira vår förlovning lite, eftersom tillfälle för det inte getts tidigare, trots att vi förlovade oss på Hvaler. Det borde jag ju förövrigt skriva ett helt eget inlägg om, eller kanske hålla för mig själv. Härligt var det i alla fall, både att förlova sig med världens bästa man och att äta god mat i kvällsolen. 
 
 
En klassisk gotländsk solnedgång. Kan aldrig få nog av att fota bilder som denna när jag är på Gotland. Bara så vackert. 
 
Resten av veckan fortsatte i samma anda med lite utflykter på dagarna och hemmabas i Etelhem där vi åt middag på kvällarna. Det var verkligen ett lugnt och harmoniskt sätt att ha semester på, med morgonrutinen att ta ett dopp i Sigvalde Träsk och rätt så tidiga kvällar. Här kommer ett liten ihopplock av mer bilder. 
En dag skulle vi åka till Hablingbo Creperie och äta lunch, men det var stängt vilket ledde till att vi slutade upp här. För en vacker utsikt. 
Vi poserar duktigt framför en av Karlsöarna, om det er den stora eller den lilla där i bakgrunden är jag osäker på. 
Det obligatoriska turistfotot...
En annan dag körde jag och Kristoffer upp till Fårösund som är på Norra Gotland. Där hittade vi en husvagn som sålde Jamaicansk mat och Kristoffer fick sig en liten polare. 
Jamaica meets Gotland 2014. 
En liten paus från att åka bil. Om man inte passar sig kan man få sitta hela Gotlandssemestern i bil, för det är så många saker man kan se och många vägar man kan ta. Vi var rätt mätta på att åka runt efter denna dagen och avslutade kvällen hos Tolle och Anette på middag i Etelhem. 
Här säger vi hejdå till Gotland från färjekön och tack för denna gång! Det enda som var negativt med vår Gotlandssemester var att den var alldeles för kort, annars helt perfekt! Vi kommer definitivt tillbaka och om jag får bestämma så blir den där drömmen om den Möllerska sommarladan verklighet så småningom!

Gotland i mitt hjärta!

Publicerad 2014-07-23 17:07:50 i Allmänt, Resa, Utflykt,

Jag ligger just nu på sängen och försöker frenetiskt ha ihjäl en fluga som ihärdigt svärmar runt mitt ansikte. Flugan har definitivt övertaget och tänker inte bli dräpt i första taget. Precis utanför vårt fönster bräker fåren. Så är livet på landet. Vi kom till Gotland i söndagskväll och passerar nu halvtid av vår tid här. Fem dagar är alltför kort, men det får ses på som ett smakprov för framtida besök. Jag fantiserar ingående om hur det hade varit att köpa sig en liten lada på ön som kunde ombonas och inredas, och sedan ha det som den Möllerska släktgården. Det krävs nog mycket övertalning av Kristoffer innan det kommer till att ske. 

Nu bor vi i ett rum på Krukan, min kusin Tolles krukmakeri som ligger i Etelhem. Varje morgon går vi upp och tar oss ett morgonbad i Sigvalde som är ett träsk i närheten, innan det att frukost och kaffe intas vid det lilla cafeet här. Igår kväll drejade vi oss varsin kruka, fast Kristoffers bar en tydlig prägel av en filskål. Det är ju just så här man alltid borde avnjuta sina somrar. Vi har badat också och det är jättevarmt på dagarna, nästan så att man klagar fast man vet att man aldrig har lov att klaga över varma, fina sommardagar i Sverige.
Kristoffer hoppar från hopptornet i Sigvalde träsk. 
Jag poserar vant vid en rauk på Ljugarn. Här badade vi också och låg på kalkstenarna och solade oss. Inte stor skillnad mellan Gotland och vilken medelhavsstrand som helst.
Utsikt över havet från stranden på Ljugarn.

Ikväll ska vi äta grillmat med min faster utanför hennes husbil som också står parkerad här på Krukan. Sedan ska ett band spela jazz uppe i ladan, så vi tänkte lyssna på det efteråt. Imorgon är vår sista heldag här och då tänkte vi utforska norra delen av ön. Sedan på fredag bär det av tillbaka till Stockholm och en sista vecka med semester där! 

Första semesterveckan avklarad!

Publicerad 2014-07-19 17:46:45 i Utflykt, bebis, Resa, Barn, Familj,

Idag körde vi hem från Hvaler efter en veckas vistelse. Vi lämnade av Mathea hos sin mamma och nu är det bara för oss att packa om väskorna, för imorgon är det roadtrip över till östkusten som gäller. Vi ska ta båten till Gotland från Nynäshamn vid sex-tiden, så det blir att stå upp tidigt och spendera hela dagen i bilen. Långa bilturer kan vara mysigt tycker jag, bara jag och Kristoffer flera timmar inlåsta på vägen tillsammans. Är ju sådana tillfällen man får passa på att prata känslor och tankar med sin kille i flera flera timmar och eftersom han är fast där han sitter kan han inte göra så mycket annat än att prata tillbaka. Mohahaha, som ett gisslansdrama ungefär. 
 
Längtar verkligen som en galen till Gotland nu. Har inte varit där på flera år, och framförallt har Kristoffer aldrig varit där, så jag ser så himla mycket fram emot att visa han mitt Gotland. Som vanligt har jag varit lite seg på researchfronten, hade nämligen planer om att själv få se lite nytt. Men vi tar det som det kommer och mysigt får vi det oavsett. Jag får inte planera upp för mycket heller, eftersom jag märker att min kropp inte längre accepterar ett för högt tempo. Bäckenet har börjat göra sig till känna passande nog till semestern och jag får sammandragningar från och till. Utöver det har ju magen börjat puta ganska mycket och den extra vikten märks i kroppen. Jag börjar känna mig en god del tyngre. Men njuter fortfarande av att vara gravid, har inget stort att klaga på. Det är bara att lyssna på kroppen och hålla sig i det tempot som fungerar långsiktigt. Det som också är bra med semester är ju att man kan låta sig själv vila trots att det är dag och solen skiner. Det ska bli spännande att se hur jag mår om ytterligare två veckor när jag ska tillbaka till jobbet, om jag klarar av timmarna stående i butiken. Men inga mer tankar på det nu, nu är det ju ledighet som gäller! 
 
Här kommer lite mer bilder från veckan på Hvaler!
På måndagen åkte vi båt med farfar, Kristin och hennes döttrar ut på en liten holme där vi grillade korv, solade och badade. Det var lite molnigt på huvudön, men när vi kom ut på holmen var det både sol och varmt. Jag vågade mig i vattnet från båtstegen en gång, men Mathea hade klart bestämt sig för att hon inte skulle bada i år. Pappa badade såklart flera gånger. 
Mathea tar kort på min växande mage. Det är inte många av mina gamla kläder som sitter bra längre, detta linnet till exempel. Byxorna köpte Kristoffer i Strömstad åt mig, eftersom det var en av de få dagarna solen inte värmde och jag hade satt på mig för lite kläder. De här ser jag mig själv bo i under resten av sommaren, så himla sköna! 
Världens finaste Mathea med ett växande antal fräknar i ansiktet. För min del hoppas jag att hela vår familj ärver Kristoffers fräkne- och rödinggener, för fräknar kan ju vara bland det vackraste som finns. Jag har inga alls själv, om man inte tittat med förstorningsglas på näsan, då kanske man finner ett par med lite tur. Matheas fräknesamling ökar varje år. Det finns inget finare. 
En av de sista dagarna vi hade på Hvaler tog jag och Kristoffer båten ut på kvällen och la i krabbeburar på havet. Dagen efter tog vi med oss Mathea ut i båten och drog upp burarna. Två krabbor hade vi fått, och de döpte vi till Måns och Mia. Därefter la vi Måns och Mia i en stor kastrull med kokande havsvatten och gjorde dem till lunch. Stackars krabbor, kan inte vara lätt liv att dela den här världen med hungriga människor. Till slut åker man dit. 
 Mathea tittar nyfiket på krabborna innan de blir till lunchmat till en hungrig pappa Arntzen. 

Det var en fin Hvalervecka i år igen, med det bästa avslutet jag någonsin hade kunnat drömma om. Det är fortfarande lite av en dröm faktiskt. Men det är en helt annan historia <3. Nu ska jag skriva packningslista så allt vi behöver med oss på nästa resa hamnar ned i väskan. 
 
Love and Peace and all that!
 

Sommartider

Publicerad 2014-07-14 00:16:51 i Familj, Utflykt,

Semestern 2014 har börjat! Och just nu smattrar regnet utanför. Men till och med det kan vara mysigt ibland, speciellt när man ändå bara ska krypa under täcket snart och somna in, då är ljudet fint att somna till. Vi är på Hvaler, på Kristoffers landställe och har börjat komma in i sommarlunken, som alltid tar lite tid att vänja sig till. Vi har nu varit här i två dagar och stannar i en vecka till ungefär. Det lovas solsken och värme, så vi hoppas på en hel del badande, solande och lite båtturer. Igår till idag var min mamma här på besök med sin kärlek, och det var väldigt mysigt att känna att vi fick ro om varandra lite, det sker ju inte så ofta. Alltid fint att få lite påfyll på familjebatteriet. Men det är jobbigt när man ska lämna, eller bli lämnad, för kontrollen över när vi ses igen finns inte där. Och jag vill veta att det inte är så länge, att jag kan hantera den väntan, men det är inte ofta jag känner så. Oftast är det en bitterljuvhet i det att umgås, för det finns så mycket att ta igen och aldrig tillräkligt med tid. Och att ta avsked blir aldrig särskilt mycket lättare. Egentligen är det konstigt, för jag har ju så himla lätt för att sakna. Klarar inte av att vara ifrån Kristoffer mer än en natt utan att känna ordentlig saknad. Så lever jag största delen av min tid ifrån dem jag älskar mest. Och den saknaden går aldrig över och blir aldrig lättare.
 
Har tagit lite bilder hittills på semestern, som jag tänkte jag skulle lägga upp här. Att visa upp bilder kan ju vara en motivationsfaktor till att faktiskt fota mer. Jag är vanligtvis så dålig på att komma ihåg, men tycker ändå att det blivit en del bra på bara några dagar här på Hvaler!
 
På bryggan hos farmor. Mathea är en riktig liten badkruka, och tyckte första doppet var riktigt obehagligt. Det är mycket bättre att hålla sig på torra land och se på pappa som hoppar från trampolinen. 
Farfar och Mathea (i sommarklänning, alltid dessa sommarklänningar) busar på gräsmattan, i kvällssolen. 
 Världens bästa pappa och världens bästa Mathea på berget.
 Present från min kära mor till mig. Kanske jag ska samla armband den här sommar, sådär som man gjorde när man var femton. 
 Min fina mamma och hennes kärlek. 
 
Jag och Mathea på strandcafét i skjærhalden. Alltid fint med en liten lunchpause på utflykt. 
Mathea matar ankorna med våfflor. Sådana där spännande grejer man kan göra när man är på semester och upptäcker nya platser. 
 
Sommarlunken som har börjat infinna sig innebär senare kvällar och längre sovmorgonar. Men eftersom vi har en liten femåring som inte gillar att dra sig alltför länge i sängen är det nog bäst att jag kryper ner nu. 
 
Tudeloo. 

Nyaste nya!

Publicerad 2014-07-10 23:44:32 i Hall, Huset, Inredning, Inspiration, Möbler, Prylar,

Idag fick jag sålt vårt stiliga gustavianska matbord som jag drömde om och tjatade mig till för nästan två år sedan. Vi köpte det begagnat, Kristoffer ordnade släp och det var en himla projekt att få hem det till Tøyen där vi bodde. Sen när vi flyttade blev det hitkonkat och här har det stått nu i ett halv år cirka, sen vad det dags för ett byte. Fast bordet var ju så himla fint, jag tyckte jättemycket om det, men det passade bara inte in i vårt långsmala hem. Efter att jag fått det sålt idag drog jag raka vägen till möbelbutiken och köpte ett nytt ett som jag tittat ut. Ett mycket mindre, långsmalt bord för under 2000,- (tjänade en liten hacka på bytet!). Det blir ett perfekt bord för ungar och matkladd, för det är inte så himla farligt om det blir lite nedslitet. Som en Ikeamöbel ungefär, bara att det inte är Ikea. För mycket Ikeamöbler i ett hem klarar jag inte av, det får räcka med de som vi redan har. Jag har hört att ett perfekt hem ska bestå av en del Ikea, en del antikt och en del designat. Känner lite att den kombon passar oss bra! 
Vi har fortfarande kvar de gamla gustavianska stolarna och de passade bättre in än vad jag trodde. Vi får se i höst om vi byter ut dem eller har dem kvar. Jag har lite lust på pinnstolar äldre modell, precis sådana som jag sålde från Tøyen när vi flyttade. Att jag aldrig lär mig! Men det är kul att köpa och sälja gammalt och nytt! 
 
Denna stringhylla köpte jag får några veckor sedan på designtorget. Perfekt storlek till pynt som vi annars inte har någonstans att placera. Ananas från Urban Outfitters i London, Vinöppnare som vi fick i julklapp av Mamma och Patrick, Wiskeyflaska som jag tror jag har snott från pappsen på Ekerö (?), Iitalaljusstakar från Linn i julklapp, psalmbok som jag fick av Gittan i konfirmationspresent som är daterad ända bak till 1800-talet och som jag är så glad att jag fått en bra plats till! Sist en ask från mamma... Ja det var allt! Brukar ha kameran på den tomma platsen där längst ned till vänster. 
 
Idag har jag också ÄNTLIGEN fått upp lite saker och ting i hallen. Köpte en postlåda på Granit där alla brev som annars hänger och slänger överallt! Och en rund spegel från Kremmerhuset. Egentligen hade jag tänkt försöka mig på ett DIY-projekt med en Gubi-spegelkopia. Men denna tyckte jag var fin så det fick räcka med en annan rund spegel. Ljusstaken har jag fått av min kollega Torunn från Kähler, köpt i Köpenhamn. Själva skoskåpet kommer från Ikea, pimpade upp det med lite fina knoppar. Vår hall är väldigt liten, men jag tycker att vi använder platsen effektivt och vi får plats med allt vi behöver. Får se hur det blir när det kommer ännu en unge med overaller och regnstövlar. But for now, we are okay. 
 

Imorgon drar semester igång och vi startar med en vecka på Hvaler! Det ska bli helt underbart med lite ledigt och tid för att umgås med familjen utan den vanliga vardagen. Och solen ska skina hela första veckan! <3
 

Bebis del 1!

Publicerad 2014-07-09 10:30:35 i Barn, Familj, graviditet, bebis,

Det är nästan med lite smådarriga fingrar jag skriver de här allra första orden på den här avdankade lilla bloggen. Har ju velat komma igång med det så länge, längtat och trånat efter att få skriva. Har haft värsta största skrivkrampen. Men nu är det dags gott folk! Och så mycket som har skett sen!
 
När jag skrev det sista inlägget var jag i vecka 5, alldeles hemlighetsfull och nervös. Tog testet samma morgon som jag skulle åka till Stockholm, och satt i sex timmar på tåget som i en dimma. Minns att jag fick ett sms av Kristoffer där han skrev att han var så himla glad. Det var speciellt, vår bebis, vår hemlighet. Sen tog det inte lång tid innan jag delade den. Det var underbart att få berätta det för min syster samma helg, på stockholms tunnelbana. Det var som att uttala ord på ett främmande språk som jag inte helt behärskade. Så overkligt det var i början. Men nu känns det som allt har fallit på plats och blivit en naturlig del av vardagen! Det är en liten flicka där inne och hon gör liv av sig och växer. Vi har hunnit till slutet på vecka 22 och tiden går sin gilla gång, rätt som vanligt. Har faktiskt inte haft så mycket gravidplågor, förutom illamåendet från H E L L mellan vecka 7 och 12. Vad snabbt man glömmer! Då ville jag gärna dö, det fanns ingen i den här världen det var mer synd om än just mig den perioden. Tänk er fem veckor av den värsta bakfyllan ni någonsin haft, men ta bort allt det där "kvällen-före-hade-jag-kul" och ersätt det med ännu mera illamående. Och tänk er att samtidigt behöva leva ett normalt liv under den perioden, med skola och jobb. Usch dit vill jag inte tillbaka till. Ska se till att den tiden faller i glömska, annars kan de minnena ju fungera som ett väldigt bra preventivmedel inför nästa gång jag blir bebissjuk. Men nu fokuserar jag bara på den här lilleloppan i magen!
 
Vi har haft två ultraljud. Först ett i vecka 12 och sedan ett i vecka 19. Det första mest för att längtan var så stor att få se henne (vi visste inte kön då) och att vi ville se att allt var okej. Då fick vi höra hjärtslag och se hur hon simmade runt därinne, men hon var väldigt liten och man kunde inte urskilja så mycket. På bilderna vi fick såg hon ut som en liten alien, ett stort huvud utan särkillda ansiktsdrag och en liten kropp. Det andra var sådant vi kallades till från sjukhuset och där fick vi se henne mer tydligt. Alla kroppens viktiga organ gicks igenom, vi fick räkna fingrar och tår, se på hennes söta lilla tryne. Tydligen satt hon stadigt på min urinblåsa, en bra förklaring på varför jag måste gå på toaletten en gång i kvarten. Och så fick vi veta att hon var en hon. Kristoffer var lite skeptisk till att det var en flicka först, vi var ju ganska inställda på en pojke. Men när barnmorskan sa att om det inte var en flicka så var det en väldigt dåligt utrustad pojke, då höll han tyst och accepterade beskedet. 
 
Födelsedatum sattes här 12.11.2014, till min och Kris förtjusning (eftersom det är vår födelsedag!)
 
Födelsedatum blev på detta ultraljudet 16.11.14... Jag satsar fortfarande på att hon kommer på vår födelsedag!
 
Magen har börjat få en form som inte ifrågasätts vad den beror på längre. Det ÄR inte bara Big Macs därinne, det är ganska tydligt nu. Redan i vecka 12 började jag se att det var något annat där, men jag tror det dröjde längre än så för att andra kunde urskilja bebismagen. När vi var i London i vecka 17 reste sig folk för mig på tbanan (varför gör de inte det i Oslo??), men det kan ju varit mitt miserabla ansiktsuttryck som bidrog till det. Lyx var det i alla fall! Jag njuter verkligen i mina nya former! I början kände jag mig fet och ganska osäker, väldigt svullen kände jag mig om magen. Nu när sommarkläderna är på och kulan är i behaglig storlek så tycker jag om det, den hindrar mig inte i arbetet eller så, men den är likom "hemtrevlig" och jag är i alldeles utmärkt form! Jag, med mina gamla skrotiga höfter, trodde aldrig att jag skulle må såhär bra. Det jag oroade mig mest för var ju bäckenet, ryggen och höfterna och trodde inte de skulle överleva vecka 15, men jag känner fortfarande ingenting FÖRUTOM när jag damsuger (ryggen, eller bara en ursäkt för att slippa städa?) och har samma vanliga energinivå. Nu känner jag att jag är en mästare på det här med att bära barn och inget ska få stoppa mig! To be continued... 
 
 
Jaha vad mer finns det att berätta om? Jag har redan börjat få en ganska full garderob av bebiskläder till den första tiden. Själv har jag bara köpt två små bodies och en pyjamas, men har fått en påse med grejer övertagna efter min systerdotter och en stor påse med massa fint från en kollega på jobbet. Så himla härligt! Känner mig inte alls orolig för klädsbrist till fröken, snarare orolig över att jag måste köpa en större byrå. Det ska nog inte bli något problem, eftersom jag redan köpt ett skötbord som jag ska ha korgar under till lite kläder också. Skötbordet köpte jag nog mest för att jag har ett inre sug efter att få börja fixa hemma, utan att egentligen tänka över att ett skötbord tar rätt stor plats i ett badrum. Nu står det i alla fall där, och väntar på att få användas. Kristoffer är bra, han låter mig köra på med det som jag verkar behöva göra för att förbereda mig. Han har ganska stort tålamod med mig. Han har satt det som sin uppgift som far och mannen i huset att köpa större bil. En sportsbil fungerar inte helt när man är tvåbarnspappa. Jag tycker att vagnen är viktigast, men det kanske är för att jag oavsett inte är säker på att jag vågar köra bilen när vår skatt är med. Det är ju fint att vi bidrar på olika sätt oavsett. 
 
Sådär! Nu har jag skrivit av mig, nu ska jag bli bättre på detta. Har ju massa fint att visa fram i huset också, som verkligen börjar kännas klart nu! Det ska visas fram så småningom det också! 
 
Happy to be back xx!

En helg i Stockholm

Publicerad 2014-03-12 12:59:00 i Familj, Vänner,

Igår kom jag hem från en förlängd helg i Stockholm. Det var där jag såg vårsolen för första gången. Det passade verkligen in, efterlängtad vårsol och samtidigt efterlängtade människor. Det blev precis som jag önskade. Närhet och lugn. Jag sov mestadels av tiden hos Ida-Linn. Det är så skönt att bara vara där, så lugnt. Tyvärr var stackarns lilla Alma sjuk i jättehög feber och vad som visade sig vara lunginflamation. Men hon var ändå mycket mer närhetssökande till mig än vad hon någonsin varit hittills. Det betyder nog att hon börjar bli stor den lilla mysungen. Ser fram emot alla kommande åren med henne och att bygga en fin moster-systerdotter relation. Jag har ju en så himla bra förebild att ta efter där, i och med att min egen faster bodde långt borta, men som ändå är en av mina största influenser i min barndom. Jag går in i uppdraget att bli världens bästa moster med stort allvar, vore så synd att ödsla den möjligheten på att vara lat och oengagerad. Det är ju egentligen det alla relationer handlar om, att engagera sig och ta alla möjligheter att finnas där på alla tänkbara vis. Ur den synpunkten är det ju rätt så positivt att barn får egna telefoner när de är unga. Kanske får se det som min uppgift att ge Alma en egen telefon i tvåårspresent. Hon älskar dem ju (min Iphone charmade henne bra mycket bättre än vad jag lyckades göra), men jag kan tänka mig att hennes mamma och pappa tycker det är en rätt så kass sak att ge en tvååring...
Lilla sjuklings-Alma. Jag har aldrig sett någon sötare!
 
På söndagen hade jag en heldag med mina fina kusintjejer. Det blir alltid så nostalgiskt samtidigt som vi ser in i framtiden tillsammans. Vi har alla varit med om stora saker i det sista och det är som att allt man varit med om landar när vi möts. Man får liksom nysta ut sitt liv och det får mycket mer mening när det nystas tillsammans med dem. Vi avslutade kvällen med att gå på Gavin DeGraw-koncert. Om sanningen ska fram så hann vi bara med de sista 30 minutrarna typ. Men det spelade ingen som helst roll, för vi hade ju mycket tid med varandra, något som är viktigast av allt. Det är en konstig grej att vi växt upp alla tre nu. Kolan har flyttat till London och jag här all settled down här i Oslo. När vi var små skulle vi alla tre ha varsitt hus på rad. Så blev det inte riktigt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer få hit mina tjejer på heltid. Men ändå, så är fysiskt avstånd bara en grej som gör det lite bökigare att träffas. Det ändrar liksom inte banden, eller kärleken för den delen. De är alltid mina närmsta, oavsett hur långt borta de är. Och det är bara ren lycka när vi väl ses. Mina fina tjejer <3.
Njuter i solen tillsammans. 
 
Bra helg i Stockholm helt enkelt. Nästa gång vi åker hem blir i Påsk. Då hoppas jag på ändå mer familjekos och häng!

Otippad kvalletid!

Publicerad 2014-02-20 21:45:15 i Allmänt, Barn, DIY, Familj, Inspiration,

Examen är avklarad. Puh, jag andas ut! Kom till jobbet klockan två idag för att få beskedet att jag visst tagit ledigt idag (?!), en missförståelse mellan mig och min chef, men mig gjorde det ingenting förutom lite mindre på kontot nästa månad. Något jag gärna uppoffrade för att få åka och hämta vår lilla fröken på dagis, en överraskning som jag tror hon uppskattade. Hon blev nog lite förvirrad, för hon frågade om pappa skulle vara borta ikväll och om vi skulle ha tjejmys. Nej, sa jag, det ska vi ju ha imorgon när pappa ska på herremöte!
 
Så åkte vi hem och satte igång att sy en klänning hon har beställt sen några veckor tillbaka. Jag har ju verkligen inte haft tid för varken kvalitetstid eller klänningprojekt, så det kändes bra att ha tid helt spontant idag!
Resultatet! Inte helt färdigt ännu, men på god väg. Vi ska sy fast lite blommor på och så ska jag sy till alla kanter som vi inte hann ikväll. 

Helt plötsligt var klockan alltför mycket och vi fick slänga ihop lite pasta och köttbullar till Mathea så hon inte skulle komma alltför sent till sängs. Sen när hon nattats fick jag och Kristoffer en liten minilyxkväll bara vi två med entrecote med tillbehör och en flaska vin. Så himla härligt att få mysa tillsammans alldeles oplanerat.
 
Imorgon ska ju Kristoffer ut med sina killkompisar och jag och Mathea ska mysa själva hemma. Jag har lovat henne att vi ska äta god mat som inte alls är sund (ikke sund mat sa Mathea när jag frågade vad hon ville ha), och mysa framför en film. Får planera film väl så vi inte slutar framför något helt supertråkigt för min del. Kanske ska gå och köpa en Disneyklassiker, sånt tröttnar jag ju aldrig på oavsett hur gammal jag blir!

Keep on keepin' on!

Publicerad 2014-02-19 14:38:22 i Allmänt, Familj, Vänner,

Ångest har jag alltid haft, i många olika varianter. Men en av de värsta är nog ändå prestationsångesten. Den är liksom det som finns kvar efter att tonårstiden gick över och hormonerna la sig, det som är kvar efter många typer av inre paniker som tagit form av utbrott. Jag har många starka minnen av när jag var liten och skulle ha prov i skolan, hur jag kände att kontrollen var helt ur mina händer och jag var rädd för att inte vara duktig nog. Och hur pappa skulle hjälpa mig med läxorna och det bara slutade i ett tonårsaktigt psykbryt på allt. Men att ilska, skrik och tårar inte hjälper mot skolångest. Det enda som egentligen hjälper är ju att ta tag i, att få gjort. Att göra sitt allra bästa utifrån sin egen förmåga och sen att lära och gå vidare. Jag har väl insett det nu och får på det sättet lite mer kontroll över ångesten. Jag har också insett att jag inte kan göra mer än vad jag förmår mig till och jag är inte längre villig att lägga ner mitt liv för perfekta betyg. Min familj och Jag är viktigare än det. Samtidigt är jag så otroligt duktig på procrastination (som inte har någon bra svensk översättning) och att effektivt använda min tid till det den ska användas till har jag fortfarande inte lärt mig att göra. 
 
 
Just nu räknar jag nästan dagarna till nästa hembesök. Om två veckor blir det en långhelg i Stockholm och jag ska suga i mig kärlek från alla mina älskade. Det är verkligen något jag lever på, mina inplanerade hembesök. Att få se allt nytt lillskutten har lärt sig, hon som inte ens är så liten längre. Att få andas in hennes bebislukt (men nu kanske hon luktar ettåring?), höra hennes ordlösa prat och känns på hennes mjuka hår som bara blir längre och längre. Och att få vara med hennes fina mamma som är yngre än mig men mycket äldre på så många sätt. Att träffa pappa och bolla tankar och känslor en hel kväll med någon som är så klok och som får mig att känna att jag alltid har hjälp och stöd att hämta precis när som helst, så jag aldrig behöver känna mig ensam i mina funderingar och i min oro. Och så längtar jag efter en heldag med mys och skratt med mina bästa tjejer i hela världen, själsfränderna. Att få omfamna dem och dela deras glädje och sorg och allt annat en hel dag och få känna att vi är precis lika nära som alltid fastän vi envisas med att flytta runt över hela jordklotet och inte vara fysiskt nära så ofta som vi egentligen har behov för. Jag vet att jag egentligen hade behövt två hela dagar med dem och om jag hade det skulle en dag gå åt att bara ligga nedkrypen i en säng eller soffa tillsammans och bara prata tills timmarna försvunnit medan det kändes som tiden stod stilla. Så förhoppningsvis hinner jag med att få vara nära min fina mamma också. Med henne behöver jag inte prata om så mycket för hon är alltid nära även om hon är långt bort, men jag har alltid behov för att få vara hennes dotter och få suga åt mig av all den kärlek hon ger och få sitta nära och kramas, att bara få höra henne säga hur mycket hon tycker om mig och få säga det tillbaka men inte genom en telefon utan på riktigt. 
 
Sen Alma föddes har jag verkligen försökt att vara hemma i alla fall en gång varannan månad. Den här våren har varit lite för intensiv så jag har inte hunnit hem någonting efter jul. Men den här känslan av saknad påminner mig ju om att jag inte ska tillåta mig själv att bortprioritera mina resor till Sverige, för de är ju dem som ger mig bränslet och energin att fortsätta njuta av dagarna jag även har här. Så note to self: Välj inte bort det som gör dig gladast här i livet, det är aldrig bra!
 
Nu, back to business!

Mästerkockarna

Publicerad 2014-02-09 13:22:00 i Familj, Köket,

Har rymt hemifrån för att sitta på bibloteket och läsa idag. Planen var att jag skulle läsa hela helgen, men en överdos av spanska viner enda in på småtimmarna i fredags stoppade gårdagens planer. Och det var egentligen rätt skönt att ha en hel dag i horisonalt läge igår, trots att jag gärna hade varit utan huvudvärken. Det kändes som jag hade varit ute och svirat hela natten, i höga klackar och massa skål. Men det var bara fredagen som blev spontant livad hemma i huset med svärföräldrarna på tapas-middag. Väldigt mysigt, förutom huvudvärken då. Och gårdagen blev därför spontant jättelugn. Jätteskönt egentligen, att kunna slappa helt av en lördagskväll.
 
Mitt nyårslöfte är ju, om jag inte redan sagt det, att lära mig laga mat. Alltså, jag tycker jag kan laga mat, men jag vill vidga mina vyer och lära mig mer saker, prova mer rätter. Så jag och Kristoffer hade bestämt oss för att pröva oss på anka igår. Åt jättesmarrig anka i Paris, så jag prövade kopiera den rätten. Gjorde körsbärssås, varm sallad med zuccini och morot samt ugnsbakad potatis. Och Kristoffer stod som vanligt för köttet. Vi har ett väldigt bra samarbete i köket där jag står för tillbehören och han står för köttet. Jag kan inte laga kött och alltid förut när jag bodde ensam så lagade jag nästan bara vegitarisk mat. Det blev så himla god middag igår. Vi kan verkligen laga mat om vi bara vill. En lyckad måltid, helt enkelt. Sen såg vi lite på TV och gick och la oss vid elva. En perfekt lördagskväll. 
Lördagsmiddag hemma hos oss på Hellerud. 
 
Nu ska jag fortsätta min läsning. Min familj ska på Løkka och äta lunch samt se på bio idag. Och jag har verkligen lust att ge upp det jag håller på med här i ett dödstomt biblotek och bara joina dem. Men nu ska jag göra mig den tjänsten att vara duktig idag så kan jag ha en riktig mysig hemmakväll i soffan sen istället Nästa vecka är examen. Och den bara SKA gå bra. 

När man inte vill mer.

Publicerad 2014-02-06 12:15:33 i Allmänt,

Jag kämpar mig igenom just nu. Läsningen, böckerna, dagarna. Gud, jag är just nu rätt irreterad på 18-åriga lilla jag som skulle ut och se världen. Som skulle flänga runt hit och dit, följa hjärtat och drömmarna. Varför fick jag inte gjort det här för flera år sedan? Innan 25 så kunde jag ju hantera stress, det gjorde mig gott att jobba med gasen i botten. Nu knakar jag i fogarna av en endaste liten examen. Och jag blir sliten, sur och kroppen blir värkig. Jag pallar inte pressen. Men det är lätt att säga nu, med min sista termin som sakna kryper mot mållinjen. Så kommer de existensiella tankarna. Vad vill jag egentligen? Vill jag verkligen jobba på ett kontor, sittandes på min värkande rumpa (höftproblem i examenstid är inte att leka med). Jag skulle ju hålla på med något kreativt. Jag ville ju använda kroppen, kreativiteten och konsten. Jag skulle ju köpa en tomt ute i ingenstans och starta en verkstad. Jag skulle ju bli författare, eller kanske krukmakare. När jag var sjutton år var första gången jag satt i timmar med någon och berättade om hur mitt framtida kafé skulle se ut. Doft av hembakat och stolar i fina färger. Det vill jag göra, inte detta! Jag vill bara hålla på med det JAG vill hålla på med. Och det är INTE just nu att läsa just de böckerna jag känner mig tvungen att sitta och tugga mig igenom. Det känns som att tugga torrt papper, helt utan smak. 
 
Nu har jag i tre dagars tid suttit fastlimmad på exakt samma stol i köket med näsa och ögon ner i böcker, artiklar och powerpoints. Detta är inte meningen med livet, och det är väl därför det är så otroligt omotiverande. Jag längtar tills på måndag då jag äntligen får hämta mina nya läsglasögon som jag efter synundersökningen längtat enormt mycket efter! Det är så ovärt att hela dagen går åt huvudvärk på grund av en sån sak som att inte ha glasögon. Jag hoppas att det kommer leda till ett lite gladare humör och ny energi. Sen ska jag ha som mål att när jag är klar med de kommande två tentorna så ska jag unna mig lite nätshopping! Ska köpa nya kuddfodral till soffan och kanske lite bilder till väggarna.
Lite inspo-bilder, för framtida mål här i livet. Som att laga en mood-board a'la denna! Tänkte som sagt köpa bilder, små planscher på nätet när mina närmsta två helvetesveckor är över!
(Bilderna är snodda härifrån) Denna vas är ju bara så fin så jag ramlar av min rangliga stol! Orginalet är från svensk tenn och kostar en halv förmögenhet, men denna tror jag kommer från Mio. Frågan är ju bara hur den ska hamna i mitt hem här i Norge. Kanske får ta vägarna förbi under nästa Stockholmsbesök...
 
Så nu har jag ödslat tyyyp sista timmen på självömkande, vilket inte direkt lett till att mer kunskap om internationell HR har fastnat i huvet. Så nu är det bara att rycka upp sig och sätta igång. Två kapitler av tio är hittills avklarade och på tisdag är det examen, så det är väl bara för mig att tugga i mig lite mer att livets bittra verklighet. 

Kaklat kök!

Publicerad 2014-02-04 18:21:00 i Inredning, Inspiration, Köket,

Nu har vårt kök äntligen blivit klätt med finfint kakel. Vi diskuterade hit och dit vilket kakel vi skulle välja. Tillslut landade vi på vitt klassiskt, med vit fog. Så jag fick som jag ville, och "övertalade" till och med Kristoffer att gå för det lite dyrare, mindre kaklet (dock inte särskillt svårövertalad). Jag är väldigt nöjd med resultatet, och det gav liksom en helhet till köket. Det känns verkligen klart nu vårt fina kök, som allt är på plats och inga lösa trådar kvar... Förutom kanske det att vi behöver köpa barstolar till barbänken. Men tills vidare klarar vi oss! Mathea har gjort barbänken till ett liggbord, och jag har också fått vanan att sitta på det. Kanske det inte är meningen att det ska vara barstolar där heller... 
Steg ett! Limma fast allt kakel och sätta dem med 2 mm mellanrum. Kristoffer använde någon typ av tråd. Som vanligt var jag högst frånvarande i arbetet, men kom bara och "inspekterade" ibland, hehe. Stackars karl. 
Alla kakelplattor på plats, klart för fogning!
Slutresultatet! 
Satte också upp magnetskivan för knivar. Den har jag saknat och den ger också ett litet intryck av detaljer. På bänken skymtar förresten farfars gamla mortel och en fin liten sockerskål från Faster Gittan. Äntligen har jag ett värdigt kök för alla fina prylar man köpt och fått genom åren <3. 
 
Ja, så då var det bara att tänka på nästa projekt! Nu är både köket klart och hallen nästan klart. Det enda som fattas i hallen är ny ytterdörr och det kommer dröja till våren, alltför kallt just nu för byta dörr. Nästa projekt får nog bli att installera vedugn som vi har stående i källaren. Den fanns redan i huset när vi köpte. En väldigt liten en som behöver en omgång med färg. Kristoffer måste också McGyvra golvet, skära ur parketten och lägga kakel där. Men jag är så sugen på en liten vedugn och eftersom jag inte helt förstår hur omständigt arbetet runt detta är, så tjatar jag nog mig till detta nya projekt snart. Eller snart och snart, mina helger framöver har hopat sig med planer. Två tentor, jobbning och middagar gör det inte alltför lätt att hitta tid till husarbete...

Johanna

Min profilbild

27 år, student och nybliven husägare till ett litet gult radhus i Oslo! Under hösten 2013 har vi renoverat i full fart och nu börjar ett hem ta form. Med ett nytt hus kommer mycket pyssel, inredning, drömmar och en hel del hemmakaos. Jag bor här tillsammans med min skäggiga sambo och min gulliga bonusunge och i denna blogg visar jag upp en del av de härligheter som händer på hemmafronten!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Follow on Bloglovin